Varning för naturromantik!

Det här är Yoshi, en blandrastik på 2½ år.

För lite mer än två år sedan skaffade vi hund, en blandning mellan Golden retriever och Wachtel. Beslutet om att återigen umgås med en fyrbent vän var relativt genomtänkt i familjen. När vi resonerat oss igenom alla argument till varför vi inte skulle ha hund, av typen “Vem ska sköta hunden när vi reser bort?” – Det visade sig vid närmare eftertanke att vi väldigt sällan åker bort, i vart fall till ställen dit hund inte är välkommen. Många vänner vill dessutom gärna umgås med en hund på prov, så hundvaktsproblemet var redan löst. Hundhår, sönderbitna skor och andra ofrånkomliga incidenter visade sig vara riktiga petitesser i sammanhanget när hundvalpen väl satte sin söta tass innanför vår tröskel – såklart!

Kärleken till en hund

Ändå var jag inte förberedd hur viktig den här hunden skulle bli för mig och min familj. Jag märker att vi mår bra av att ha en lurvig varelse i hemmet.

“- Hon är ju så söööt!” det får hon höra hur många gånger som helst under en dag. Jag har vänner som inte gillar hundar och jag har inga planer på att omvända dem. Samtidigt vet jag att vänskapen till min hund har vidgat min förståelse av tillvaron, den har dessutom gett mig många tvåbenta vänner tack vare våra många skogspromenader. Det är egentligen detta som jag vill berätta om.

Skogen min plats för rekreation

När vi för 10 år sedan flyttade till Strömnäs så var skogen vid vårt hus på sin höjd ett utflyktsmål för min lilla familj. Någon gång har jag väl försökt att ta mig springande runt barkbanan i en fåfäng förhoppning om att “- Nu har jag kommit igång med motionerandet!” Lika plötsligt som löprundorna startade lika abrupt tog de såklart slut. I Strömlidabacken har jag dessutom brutit benet när jag skulle åka snowracer med min systerson vilket resulterade i åtta veckor gipsad hoppandes på kryckor. Men allt detta hände innan vi skaffade hund.

Med hunden blev skogen en plats för rekreation och återhämtning på ett sätt som bara en skog kan vara. Med hund så måste man ta sig ut oavsett väder, så den här miljön har jag sett i alla dess kostymer under åren. Frisk luft, motion i kombination med en ystert skuttande hund är också balsam för själen. Det är faktiskt på riktigt svårt att tänka trista tankar när varelsen bredvid är så glad. Jag vet att jag inte är den första person som drar den slutsatsen, men det stämmer verkligen. Välkommen till Strömlida, det här är min version.

Strömlida – the tour

Vägen som leder upp till Strömlida tar slut vid ett utegym, ett tiotal meter därifrån når man toppen på backen och utsikten härifrån är helt underbar. Här ser man röken från Smurfit Kappa-fabriken, hela den inre fjärden och Piteås nya stadssilhuett med Kust hotell och Lindbäcks nya höghus som utropstecken. Man ser Acusticumspiran i regnbågens alla färger och den uppblåsta fotbollshallen vid Norrstrand. En klar dag ser man ända bort till Markbygden där vindkraftverken tornar upp sig mot horisonten. Panoramavyn från toppen erbjuder också ett perfekt ställe för astrologiska studier. Härifrån syns norrsken, stjärntecken och fullmånen perfekt mot den mörka natthimlen.

Mot sydsluttningarna är det torr tallskog och tar man någon av de många stigarna mot norr så förändras floran till typisk barrskog av John Bauer-karaktär där skägglaven hänger från granens grenar. Vid eldstaden är marken så nött och trampad av besökare så här finns ingen markvegetation bara barr och hård stampad jord. Det här stället kallar jag “torget”. Några ståtliga tallar växer solitärt och bildar pelare upp mot skyn, ovan breder trädens kraftiga grenar ut sig likt ett glest tak mot himlen. Här på torget hittar man också spår av många flitiga små händer som samlat ihop grenar, kottar och stenar, ömsint ihoparrangerade till mysiga kojor.

Två- och fyrbent vänskap

Världen med hund blir med ens väldigt “vardags-intressant”, här sniffas och snusas det vid varje godluktande sten och buske och själv känner jag mig som en amatörbotaniker när jag identifierar såväl älg- som harspår i snön. När vi är ute på promenad söker hon ibland min blick. Jag möter den. Du och jag, matte säger blicken. Du och jag Yoshi, säger jag.

I skogen har jag mött andra hundägare, våra hundar har ibland “klickat” och lyckokänslan infinner sig – de har kul tillsammans! Medan hundarna ivrigt leker i skogen har vänskap uppstått, allvarliga samtal avhandlats och äkta värme spirat både mellan de två- och fyrbenta varelserna. Det här är “min” skog och jag säger välkommen till mina “hoods”.

/Eva Lestander

Dags att flytta hit?

Nu finns en möjlighet att bosätta sig precis bredvid denna “Piteås central park”. Med ett stenkast till värsta pulkabacken på vintern, båthamnen vid Norrmalm på sommaren och ca 20 minuters promenad in till stan närhelst man behöver. Piteå kommun projekterar för fullt för ett bostadsområde intill Strömlida med plats för villor och en nybyggd förskola.

Grävmaskiner projekterar i området som kommer att kallas Strömnäsbacken.

Jag passerar grävmaskinerna varje morgon och observerar intressant deras framfart. När fick man sist se ett helt nytt bostadsområde växa fram, undrar jag retoriskt? Det ska bli spännande att se områdets utformning och för att stilla nyfikenheten tog jag kontakt med Piteå kommuns stadsarkitekt Florian Steiner som kan berätta mer om Strömnäsbacken, det är så området mitt mellan Svartudden och Strömnäs kommer att kallas. Läs mer om stadsarkitektens tankar kring området nedan.

Är du intresserad av tomterna på Strömnäsbacken?

Kom till Hej Piteås event “Bo och Bygga” 14 november på Nolia City Konferens kl 18.30. Anmäl dig här!